Juletid

Varenda år börjar butikerna skylta om julen strax efter att september passerat och då blir jag sur och gnäller om att det inte ens varit halloween än. 

Men igår kunde jag inte hålla mig längre, igår kom det till mig - julandan! 

Imorn bär det av. Imorn får jag csn-pengar och då ska det köpas pepparkaksdeg, julstjärnor, ljus, mistlar och all kinds of crap som man ska hänga och fästa och baka. Imorn ska jag bli sådär löjligt julig och ha en stickad polo på mig och skriva önskelista och låtsas att jag tror på tomtenissar på nordpolen, även om det är för tidigt. 

Jag som brukar gnälla om just detta, har fått julfeber and it feels goood

Kalenderflickor

Jag såg precis Kalenderflickorna och måste konstatera att Helen Mirren är en riktigt snygg tant

När jag blir gammal ska jag också ha sånt där hår och umgås med mina solrosor och förhoppningsvis gosa med mina barnbarn och lära dem allt jag kan som är värt att veta 

När jag blir gammal ska jag 

ha rest runt jorden

ha en stor trädgård med grönsaker och solrosor

ha en egen mottagning

ha sålt minst en tavla

ha många barn och barnbarn

ha skrivit en bok och kanske en barnbok

Stockholm

Helsingborg är trevligt men nu saknar jag Stockholm

Min uppsats

God dag 

Klockan är fyra och nu börjar det även bli mörkt här nere i tropiska Skåne. 

Jag sitter och pillar med min uppsats som jag är helt urless på. Eftersom jag praktiserade på Fontänhuset (klubbhus för psykiskt sjuka) handlar den om kategorisering av folk med psykisk sjukdom och hur de hamnar utanför samhället.

Meningen är att det ska bli knasbollarnas  upprättelse men nu blir det bara fel. Det är som att själva melodin på uppsatsen avslöjar att jag står på fel sida av tyckandet, fast det inte är så..

När jag försöker skriva att mordet på Anna Lindh startade en slags diskriminering av alla med mentala sjukdomar låter det som - ja..det var väl på tiden att dem får sig en näve med bajs.

När jag diskuterar om att de hamnar i marginalen av samhället låter det som att det är där jag tycker dem hör hemma..yes, nu har de äntligen hittat hem. Och kolla nu! jag kallar dem t.o.m. för dem, som att de vore ett folkslag som Samerna. 

Jag lägger ned för nu och läser lite spännande Stieg istället

Rynkor

Nu har alla bloggat som tokar de senaste åren men inte jag. Jag inleder denna sent skapade blogg med en notis om rynkor. 

Imorse fick jag ligga och dra mig tills det blev tråkigt, och ligger jag i en säng för länge utan att sova får jag ont i magen. Jag är tveksam inför detta bloggande...det är ju faktiskt bara en censurerad dagbok. Men när jag låg där bestämde jag mig äntligen för att skapa en blogg. Det ska bli en töntig och tråkig blogg jämfört med alla 'innebloggar' där folk skriver så sarkastiskt så de inte ens vet vad de egentligen menar, där de drar massa klyftiga paralleller och klankar ner på alla stackars b-kändisar. Nej, detta får nog bli en dagbok med en skvätt skönhetsingrepp och censur.

Hur som helst, det var rynkorna jag skulle komma till. Jag har nu förstått att rynkor är oundvikligt eftersom hela min äldre släkt börjar likna en bunt med russin. Men om man får rätt rynkor på rätt ställen kan det fungera till ens fördel, efter man blir 40 dvs. 

Rynkorna visar vad man har varit med om, vilket slags liv man haft. 

Därför vill man inte få dem där vågräta rynkorna i pannan, det betyder att man levt ett liv fyllt med lyfta ögonbryn och förvåning/skräck. Inte särskilt ballt alls. Dessa får män oftast fler av. 

Sen finns det rynkorna vid tinningarna, dessa får alla golfare som jämt går och kisar men även folk som har varit lyckliga och glada. 

Sen finns det rynkorna som fortsätter nedåt vid mungiporna så man får en konstant bamse stor sur mun som en ledsen clown. Folk från östeuropa brukar ha såna men jag vet inte varför.

Sen finns det den jag vill ha. Bekymmersrynkan! bekymmersrynkan är en kort, lodrätt rynka som sitter vid ena ögonbrynet ovanför näsryggen. Man kan ha två men det är häftigare med en för då blir man lite sne. Man ser lite skeptisk ut och den visar att man har varit med om eländes elände men att man tagit sig igenom detta och bekymrar och bryr sig över alla världens trubbel. 

Chefen på Fontänhuset har en sån och den sitter som en smäck, han har t ex arbetat med missbrukare i köpenhamn och idag sitter han och bråkar med och blir besviken på socialpolitiker och rynkan blir bara djupare och djupare men snyggare. 

Just nu är det efter tio på fyran. Malou har champagne lunch med babbsan, han som vann lets dance och en skäggig man. Dricker hon champagne varje dag eller får hon kanske bara pommac? 

Tack för nu.

Nu ska jag lyssna på Edith Piaff och diska